Call-E
@vivocalle
The price of your greed is your son and your daughter – what you gon' do when there's blood in the water?
Är i Horndal. Lyssnar på Horndal. Om bygget av Googles serverhall. Vid bygget av Googles serverhall.
Tiden står stilla på järnberget. Är ni i Hedemora, åk till Intrånget strax utanför. Det är gratis att gå upp och titta på utsikten från trädäcket. För alldeles för länge sedan tog jag med @ellerinte.bsky.social och Heterhonhanna upp på berget. Jag tror inte att de blev alltför traumatiserade.
Jag filmade lite med mobilen. Det var för att visa en kollega, men det går ju att visa här också.
– Jag tittade på tavlan och det är något fel på den. Jag ska åka till Danderyd och den är markerad med röd färg. – Ja? – Jamen det kan väl ändå inte stämma? Den linjen måste väl ändå vara blå?
Äldsta barnet är inte för gammalt för att önska marängsviss när hon fyller år.
Syns det att jag behöver ha hårnät och skägget i hårsnodd under skäggskyddet hela dagarna på jobbet?
Det borde ha hetat EBU Song Contest redan från början. Som ett exempel är samtliga länder runt Medelhavet fullvärdiga medlemmar, men många vill inte delta.
Sen har vi häradshövdingsresidenset, några år nyare än de flesta kåkarna i området, men det kan ha bidragit till att hålla sina hus i bra skick för att imponera på andra – med tre VIP nära.
Så min teori är att det krävdes lite cash för att bygga där och man gärna lade sina stålar på pråliga hus (som skofabrikant Bergstrands kåk), möjligen för att alla som skulle till prosten och prästen gick förbi och tyckte och tänkte.
Söder om de tre har vi Åshem(-svägen) med sina nationalromantiska kåkar. Enligt Bebyggelse i Hedemora stad kom stilen efter ca 1875. Ett tiotal år på var sida av sekelskiftet var L.I. Wahlman och C.J. Carlsson (senare Perne) igång och ritade hus. Den senare var stadskassör (stadsarkitekt).
De här två husen (fotade lite snabbt på väg till jobbet i morse) är vitala för min teori. Prostgården och komministergården. Det var väl inte vem som helst som byggde nära dem.
Fast jag var försiktig med trimmern råkade jag såklart ha av halva stjälken på lelle liljan. Jag stadgade upp den och hoppas att den står ett litet tag till.
Jag tycker synd om det svinet –förlåt grisekno– som blev vår statsminister när han ej fick smaka blod.
Den här lyssnade jag mycket på... för att höra när James Hetfield inleder Nothing Else Matters med en rapning.